Who killed Emma?

Det är skrämmande hur skört allt i detta lilla liv är. Jag har så mycket här som jag är tacksam för, men få saker som jag kan eller vågar ta för givet. 

 

Min hälsa. Jag är ung och frisk. Det är garanterat någonting som kommer att förändras. En dag är jag gammal och trött och tänker tillbaka på hur härligt det var att vara vacker, fylld av energi och ha alla möjligheter och utmaningar i världen väntandes på mig. En dag är jag död. Jag försöker inbilla mig att jag ser och känner mitt pulserande liv och min ungdom här och nu. Jag har säkert spenderat timmar med att studera mitt ansikte i speglen och verkligen försökt greppa att den släta hud jag känner under mina fingertippar en dag kommer likna dinosaurieskinn, och sedan ätas upp av maskar. 

 

Människorna som omger mig, de jag älskar, min familj, mina vänner och min kärlek. Man vet inte om de kommer finnas kvar, eller hur länge. Livet kan slita oss isär när man minst anar det. Min mamma brukar alltid säga sådana saker och jag har alltid reagerat med ilska. Jag vill inte tänka på att någon jag älskar ska försvinna ifrån mig, det finns ingenting värre som kan hända, någonsin. Så jag är tacksam över de som funnits och för de som finns kvar, och för allt de ger och har gett mig. 

 

Det ligger något vackert i det som passerar, sägs det, och jag har försökt anamma detta synsätt. Jag är stundvis ledsen över att jag inte är något barn längre, men tacksam över den barndom jag hade. Den var fylld med lust och lek, trygghet, nyfikenhet, magi och kärlek. Jag hade inte kunnat önska mig eller någon annan en bättre. Det är någonting som alltid kommer ha hänt. 

 

Samma med kärleken, den kan också vara evig. Den behöver inte dö på grund av avstånd eller för att organen lägger av. Den dör bara om man förgiftar den, som vi nog alla gör tidvis. Mest handlar det om tid, plats och otur.

 

 

Idag är jag ledsen. Jag känner mig orolig, liten och otillräcklig. Ångesten tynger och håller fast mig och får mig att känna som om jag aldrig kommer ha kraft och mod att ta hand om ett helt liv. Som att jag aldrig kommer lyckas hitta min plats på denna jord. 

   Vissa saker är bra att de förändras. Idag är jag tacksam för obeständigheten. 

 

 

 

 

Emrielle