Who killed Emma?

Jag är hemma nu, utmattad efter en alldeles underbar helg i Lund. Hela resan var supermysig, och fotosessionerna var både magiska, roliga och utmanande. När Elinleticia har publicerat dem ska jag posta dem i bloggen. Jag tror att en del bilder blev riktigt bra.

 

Jag förstår bara inte varför ångesten grep tag om mig så fort jag kom hem till Göteborg. Kanske beror det på den klassiska tomheten man (jag) upplever efter att ha varit någon annanstans och sedan återvänt. Ett slags avslut. Avlut är det obehagligaste jag vet i hela världen. Jag kan bli rädd för vilka avslut som helst. Det kan vara att min pojkvän ska åka hem, att dagen är slut, att en fest är slut, vad som helst. Separationsångest, fast gånger tusen och någonting som applicerar till nästan vad för slags separationer eller avslut som helst. 

 

Åh, struntsamma. Det är sista januari nu, vilket innebär att det bara är en månad kvar av vintern. I mars börjar blommorna knoppa, det blir varmare och ljusare och det känns lättare att gå utomhus och ta sig till olika platser.

 

I torsdags var det meningen att jag skulle gå till gymmet och träna, men det blev det ingenting med. Jag stannade hemma och gjorde sit-ups och armhävningar i min lilla etta istället. Jag antar att det var ett bättre alternativ än att krypa ner under täcket och vräka i mig nicecream åtminstone. Ååh, snart får jag blomma igen. PATIENCE.