Who killed Emma?

Med värre än såhär, menar jag bristen på ork och motivation, samt mörkret och kylan. Jag har mest sovit i helgen de tillfällen jag inte försökt studera. Om jag hade orkat med allt nu hade jag kunnat tänka: "Om jag till och med orkar nu, då kan jag orka närsomhelst!" Men jag känner ingen krigaranda i mig idag. Jag känner mig mer som en liten, liten prinsessa på ärten, som vrider och vänder på sig och inte riktigt vet hur en ska uthärda det besvärliga. 

 Jag känner mig älskad och i tryggt förvar i hans famn, men många andra saker känns plötsligt främmande och otäcka. Som staden jag bor i, här finns inga familjära ansikten, eller som moder jord i alla hennes trista gråskalor... Snälla, grönska snart igen och värm mig med din sol. Det är då jag känner mig hemma på denna jord. 

Ejie